Det som skiljer munhålan från till exempel en hov är att hästhållaren själv oftast ser att det något är fel på hoven; hoven är varm, har slitits på fel sätt, fått fångringar, är utfluten eller fått djupa hornsprickor, har strålröta eller helt enkelt en sten inkilad i strålfåran. Det kan vara ett medfött problem, en näringsrelaterad förändring eller trauma. 

Man vet hur hoven ska se ut och kännas och hur den ska skötas. Munhålan däremot, är för de flesta ett okänt område som verkligen inte är något som tittas till eller pysslas om i den dagliga vården av hästen.  Tandsmärtor orsakade av till exempel sprickor, frakturer, kariesangrepp, tandlossning och betselöverslitning liksom påbitningar och andra slemhinneskador är sånt som hästägaren själv sällan kan upptäcka. Tyvärr är det inte ens många veterinärer som kan diagnosticera och behandla detta. 
Men det är ju  å andra sidan likadant för oss människor; vanliga läkare har sällan vare sig utrustning eller kompetens om tänder, vill man ha tandvård får man vända sig till någon som specialiserat sig på munhålan och dess sjukdomar.